Tandamög, men solen skiner iallafall

Vaknade redan klockan fem i morse av tandvärksmöget. Jag har sovit i natt, så det får man vara glad över. Det borde betyda att värken går på rätt håll eller att jag var klubbad av alla tabletter. Vi fick en mysig kväll tillsammans. Nästan alla barnen är hemma och de små älskar det. Det är en sådan härlig känsla som sprider sig i kroppen när jag får ha alla samlade och när jag ser vilket utbyte de har av varandra. Skulle aldrig kunna ta avstånd från mina barn som vissa föräldrar väljer att göra. Jag vill ständigt finnas i deras närvaro, få vara en del av deras liv. Jag skulle aldrig stå ut med mig själv om jag inte visste vad som hände kring mina barn. Den dagen jag blir farmor eller mormor vill jag även finnas för mina barnbarn, vara en självklarhet inte en främling.

Lill-Tarzan frös om fötterna.

Gillar