Har skrivit om det många gånger men gör det igen. För det existerar i den grad att jag blir galen. Folk dömer varandra i bekantskapskretsar, på arbetsplaster och man till och med dömer människor man egentligen känner alls. Jag blir så upprörs av alla dessa ( jag vet bäst, för så skulle jag aldrig göra) Helt fantastiskt galen blir jag. Detta är ett sådan känsligt ämne för mig eftersom jag själv fått uppleva det i hela mitt liv.
Min familj är ganska komplex och de flesta av oss hör inte hemma inom normalitetens ramar. När jag var liten kunde vuxna människor fråga mig som var liten om saker kring min familj, frågor som för mig var väldigt konstiga.
Jag fick lära mig tidigt hur det var att ingå i en familj som var ett hett ämne kring andras köksbord. Men vet ni, det som sas och tingen det spekulerades om var väldigt sällan rätt.
Det var inte allt för längesedan jag såg att någon skrev om min familj och där det spekulerades igen, det var som om allt spelades upp på nytt.
Jag avskyr när det snackas skit på arbetsplaster och det vrider sig när människor ger sig rätten att säga något dumt om någon annan för att de inte gör igenkännande saker. Nej, när du börja se dig själv som en av samhällets ideal och förebild behöver du nog omvärdera. För vid det tillfället är din inskränkthet lika stor som din narcissistiska personlighetsstörning.
