Inga böjda ryggar bara glädjens hopp

Jag lever, jag andas och sakterligen åldras.
Jag vänder mig mot solen och känner värmen i mitt ansikte, mina ådror ja hela min kropp.
Den sprider sig i själen så som lyckan att vara och finnas.
Vägrar att slänga bort denna skönhet,denna gåva.
Jag vill se, känna, vara den jag är.
Inte förminska mig själv inte krympa och krypa.
Jag vill växa, vara stolt och stå med huvudet högt.


Gillar

Kommentarer