Ett öppet brev till

Hej.

Jag tänker inte fråga hur du mår, då jag redan anar att det är söndagens ångest.

Istället tänker jag gå direkt till mitt ärende.

Då jag känner dig så väl och vet mer om dig än någon annan, så vill jag påminna dig om den tjej som en gång hade drömmar och viljan att förverkliga dom. Jag vet att du har tagit steg i rätt riktning, men din ibland dåliga självkänsla stoppar dig onödigt mycket. Du kan om du vill och när du vågar lita på andra. Jag vet att du blivit oerhört sårad av många och nära, men låt inte det hindra dina drömmar. Du är en klok kvinna, men många goda tankar. din kreativitet låser du fast och det behöver komma ut. Du saknar att måla,skriva och använda dig av dina händer. sakna inte något som du kan förverkliga. Du säger att det krävs förändringar, men varför gör du då inget åt det.

Förlåt om jag skäller en aningens på dig, men du vet nog att jag vill dig väl. Livet tar tvära kast och ibland hänger man inte riktigt med, det gäller bara att hitta rätt väg igen. Jag vet att en del kallar dig flummig och inte riktigt vet hur du ska tas. Vad spelar det för roll, du är den du är och det ska du vara stolt över. Du är omtänksam ibland för mycket och du vill ingen illa. Du lever för dina barn och står alltid vid deras sida.

Glöm bara inte bort dig själv.

Kram ditt andra jag.

Gillar

Kommentarer

mariapersson636
,
du e vis gumman<3 o jag känner mig glad när jag läser vad du skriver<3
ssoderling
,
Inte alltid tyvärr. Kram <3
lycke.live
,
Vackert och tänkvärt, blev alldeles tårig i ögonen och kan känna igen mig en hel del.. kramar om, Lycke
persiljekvist
,
Åh, det här kunde jag ha skrivit. Jag har glömt mig själv i femton år. Nu när jag börjat hitta mig själv igen funkar det inte riktigt och jag blir så furstrerad av att jag aldrig hinner allt jag vill. OCh jag KAN inte riktigt heller. Men då tänker jag att det bara är att kämpa på. En fot i taget. För allt finns kvar därinne, det är bara att det är så långt bortstoppat att det blivit dammigt. Det är inte bortslängt, bara lite bortglömt och det är som att öppna en julklapp att ha allt kvar, nästan orört.