Det kan kanske upplevas som jag ofta vältrar, men bloggen är en ventilation och det är här jag kan uttrycka mig. Uttryck i olika former är och har alltid varit viktigt för mig. De som känner mig vet att jag alltid har på olika sätt uttryckt mig, genom att rita,måla,skriva eller min klädsel.

Den sista månaden har det hänt mer än under hela året åtminstone känslomässigt. November och december månad är två månader som redan är jobbiga för mig och livet hann i fatt och gjorde det om än jobbigare. Men gav också möjlighet till reflektion.

Pappa sa en gång att han firade helst inte jul då julen gav honom ångest och så är det nog för flertalet för oss. Det är då vi går igenom vår barndom, ungdom och alla andra jular. Vi tänker på de och dem som passerat i våra liv och alla de drömmar vi hade som aldrig slog igenom. Vi rannsakar oss och funderar lite extra på vad vi ägnat vårt liv åt. Det är bra med dessa reflektioner, det är då vi kan göra någon form av förändring.

Historian kan du inte förändra utan det måste ligga bakom oss och låta den stanna där trots där finns saker man borde gjort annorlunda.Framtiden bör vi inte ha så bråttom att nå för dit kommer vi ändå. Det är i nuet vi ska befinna oss, njuta,vara och stanna.

Precis som andra vid mödosamma stunder har jag funderat lite mer än vanligt kring vad jag fyller mitt liv med, vilka som delar det och vilka jag vill dela det med. Människor som jag vill ha mitt liv och de som får stå utanför.Hela min rastlösa själ skriker att den vill ut på äventyr medan den kan. Jag vill leva,finnas och leka om vartannat, ägna mig åt saker som gynnar och rent av skita i vad andra tycker och tänker.

Jag har så många planer och inför den närmsta tiden och saker jag faktiskt vill genomföra och människor jag vill umgås med för att lära känna. En sak i taget, ett steg och att bara vara i stunden.

Just nu sitter vi rätt upp och ner i sängen.Jag har ingen känsla av måsten, utan vi stannar här så länge vi behöver. Han på sin halva av sängen och vår son emellan oss. Kan det bli bättre? Inte för mig, just nu.

Detta barn gör mig smått galen just nu, men jag tror att hennes beteende är lite av mitt eget fel. Rättelse mitt fel samtidigt som en naturlig utveckling bland barn i hennes ålder. Jag har alltid velat att hon ska vara sig själv och få lov att utvecklas till en egen individ, där jag stöttat henne i hennes beslut av klädesval och hon har alltid fått väldigt stort utrymme att tycka, fråga och vara med i besluten som tas. Jag vill att hon ska kunna reflektera, argumentera och ifrågasätta saker. Jag tror att det tillsammans med att hon faktiskt börjar bli äldre har börjat fråga sig själv vem hon egentligen är och hur hon bör vara.

Det är ett evigt skiftande mellan den färgstarka tjejen med alla möjliga mönster och färger till prinsessa för att slutligen hamna i en lite coolare stil. Jag kan höra henne förändra sin attityd när hon har lekt med någon eller när hon fått influenser från något program på tvn.

Hennes humör ska vi ju inte prata om. Det skiftar lika ofta som klädbytena i en dragshow. Herrejisses! Om det är så här nu, hur kommer det att bli när hon blir äldre.

Men jag kan förstå hennes humörsvängningar när man inte riktigt vet om man ska fortsätta vara liten eller bli större.

Just nu är det många tankar och svåra frågor. Hur länge kommer jag att leva, jag vill inte och kan inte uttala ordet dö. Jag vill inte bli stor, jag saknar när jag var liten.

Ja, det är verkligen inte lätta för henne på något vis och det enda jag kan göra är att finnas där. Svara så gott jag kan och trösta henne när hon är ledsen.

Lite intressant och fundera på var man står om ett år från och med nu. Det finns bara en väg för mig och det är framåt. Jag är hungrig på livet och vill få ut så mycket som möjligt medan jag fortfarande har energin och förmågan.

Det är inte alltid så lätt att leva med mig, då jag inte kan vara stilla utan jag måste vara i ständig rörelse. Jag är en del av ett arv och är i mycket lik min mamma. Jag mår inte bra av att bli hämmad, utan behöver utveckling och stimulans.

Om ett år ser jag mig inte bara ett år rikare av alla erfarenheter , utan också av alla möten med andra människor. Min blogg har förhoppningsvis växt sig större och jag har träffat massa intressanta människor som gett mig nya utvecklingsmöjligheter . Jag har fått mod nog att starta nya visioner och min drömresa är ett steg närmare.

Jag har fått en massa tid med mina barn och vi har fått en mängd gemensamma upplevelser att kunna se tillbaka på.

Jag har hittat balans i både kropp och själ, men även nått min målvikt och målbild av mig själv.

Jag har satt ut mål för min närmaste framtid som är trovärdiga och möjliga att utföra. Jag har delat dem i små delmål, allt för att jag ska kunna nå allt jag önskar att nå. Jag har skrivit hur jag ska nå mina utsatta mål, vad jag måste gör för att förverkliga dem. 

Hur ser ert liv ut om ett år från idag och vad vill ni uppnå?

Kanske en resa, eller ett möte med någon du inte träffat på länge. Du kanske vill byta jobb eller studera. Sätt upp dina mål, så de blir mer verkliga för dig och så att andra kan läsa dem.