Gårdagens utvecklingsdag tog musten ur mig på många sätt. Inte bara att jag fick möta någon jag ser upp till pga hennes driv och vilja, utan också för att dagen satte många funderingar i gungning. Det är bra och absolut inget dåligt, vi som pedagoger , som människor och individer behöver vända ut och in på oss själva ibland. Kvinnan jag mötte igår talade om mycket som ligger mig varmt om mitt pedagogiska hjärta, men jag funderade på särskilt på en sak hon sa.

Det handlar inte om vad du är, det är vad du kan bli.

Och visst är det så. Vi måste utmana barnen till vad dom kan bli, ge dom verktyg och förutsättningar för att kunna bli vad dom kan bli. Detsamma är det ju med oss vuxna barn. Mitt liv är inte slut här, jag lär mig så länge jag kan andas och vilken tur att jag kan utvecklas så länge jag lever. Det handlar om att vistas bland människor som du kan lära av, tillsammans med och som ger dig tillåtelse till att bli den du vill bli. Ger dig utrymme att få lufta dina vingar och se livet från ett annat perspektiv.

Min gårdag bestod av möten och samtal, dagen idag handlade om reflektion och morgondagen vet jag ännu inte. Men den och följande dagarna ska fyllas med spännande saker.

Du ska inte tro att du är mer än andra, aldrig berätta vad du åstadkommit, än mindre se något ut men inte vara ful. Du får inte vara rolig så att andra skattar , men herregud va inte en tråkmåns. Du ska passa in aldrig sticka ut, inte skratta för högt och definitivt inte tro att du har något att berätta. Prata inte för mycket men heller inte för lite.Bär inte för fina kläder men definitivt inte för fula . Vad är egentligen fula kläder.Kom inte och tro att du är något. Anpassa dig och ställ dig i ledet, va nu tyst och smält in.Var som dom andra och vet din plats.

Jag säger stick ut,prata högt, ha på dig vad du vill, hur du vill. Var den du är och anpassa dig inte efter hur andra vill du ska leva ditt liv. Skratta mycket och skratta högt.Vet att du är något och för fasen ställ dig inte i något led.

En fröjd för ögat på fröjd

Helgen går mot sitt slut, den gick lika fort som förra och som alla andra som passerat. Vi har hunnit med massor, men ändå väldigt lite. Jag har ärligt inte orkat så mycket, då min förkylning gav sig mer än till känna igår. Men vad gör det, bara att vara är det bästa. Vi har varit på fröjds och har ni vägarna förbi Osby, så passera inte utan att ge dom ett besök. Det är både en fröjd för gom och ögat.

Vi har busat i snön och byggt prinsess/prins tron.